Jag samlar på pioner. Jag har lätt att börja samla på saker som fossil, växter och böcker. När jag upptäckte att det fanns flera olika arter av pioner på olika ställen i världen var jag fast. Här har jag startat ett pågående projekt, ett fotogalleri av mina egna mer eller mindre artäkta pioner. Och någon vildväxande.
Paeonia clusii ssp clusii på Kreta. Vild.
Paeonia clusii från östra Kreta kan ha rosa inslag. De från östra sidan är rent vita.
Paeonia clusii ssp rhodia. En äkta Rhodospion. Vinterförvaring i växthus.
Paeonia clusii - trädgårdsversion. Bladen känns inte helt ok om man jämför med de jag sett i det vilda. Lever i mitt växthus.
Mer från Europa.
Paeonia cambessedesii från Mallorca. Växthus.
Paeonia corsica. Systematiken på öarna Korsika, Sardinen och Sicilien är omstridd och har ändrats flera gånger. Växthus.
Paeonia officinalis, någon variant, södra Europa.
En helt klart tämjd P. officinalis-variant. Anemoniflora är en trädgårdsväxt.
Paeonia mascula, södra Europa.
Denna vita mascula är grek. P.mascula ssp hellenica. Den har bott ute en vinter och nu hoppas jag den klarade -17 i december.
Paeonia peregrina Den klart röda turkiska pionen som gett färg till korsningar som den röda bondpionen.
Dillpionen Paeonia tenuifolia. Också en ständigt debatterad typ. Den finns i ett väldigt stort område från Rumänien och bort över Kazakstan. Men den har släktingar med liknande smala blad och den korsar sig lätt så många “dillpioner” i våra trädgårdar är aningen cerise och nickande och kallas Herrgårdspioner. Det är en förmodad korsning med P. anomala.
Pioner från öst. De finns i Kina, Japan och de finns naturligtvis i Korea och de bortre delarna av Ryssland också. Mattor av de ursprungliga Paeonia lactiflora finns i tigerreservat där Amurtigern bor. Inte så långt från Vladivostok.
Paeonia obovata, lackpion med kinesiskt ursprung.
Paeonia obovata, ovanligt mörk variant från Hokkaido, Japan.
Den mörka lackpionen från Hokkaido.
Köpt som P. obovata ssp willmottae. Kinesisk. Kan vara en sån av något slag.
En frösådd Paeonia obovata ssp wilmottae. Helt säkert.
Köpt som P. obovata ssp willmottae med extra röda ståndarsträngar.
Det skira obovatagänget är nog mina favoriter.
Om man kallar den Paeonia obovata ssp japonica eller bara P.japonica är snarast en smaksak. Eller en anledning till nörd-krig. Denna är från södra Japan.
Paeonia japonica, en annat exemplar från Kyushu, Japan.
Paeonia mairei, glanspionen från Kina. Mina börjar alltid blomma på Valborgsmässoafton.
Rosenpionen Paeonia anomala ssp veitchii är från Kina men den har en lite högre kompis som är vanlig norr om Mongoliet.
Småbuskpioner finns i Kinesiska berg och i Tibet. De är höga och pinniga och har just små blommor.
Paeonia delavayi är en småbuskpion från Kina. Enligt källan från vildfrö.
Paeonia delavayi. Ett mycket mörkt exemplar med troligt ursprung i Schizuan.
Paeonia delavayi ett tomterött exemplar. Frömamman bor i Bursvik.
Paeonia delavayi kan också vara gul mensom här tvåfärgad där ståndarsträngarna har en avvikande färg. En annan helt kycklinggul småbuskpion är P. ludlowii men min har ännu inte blommat. Vi får se i vår.
En ovanlig vit Paeonia delavayi som jag hoppas överlever vintern.
Buskpioner härstammar också från Kina.
Paeonia ostii ‘Feng dan bai’ odlas på stora fält i KIna. De är visst bra mot det mesta. Just det här exemplaret går knappt att skilja från arten Paeonia ostii som de odlade härstammar ifrån. Jag andra som verkar ha drivit iväg genetiskt.
Paeonia ostii, denna känns väldigt äkta med hela pilformade småblad, tunn och flygig. Lite känslig.
Paeonia ostii ‘Feng dan bai’.
Paeonia rotundifolia, antar jag, men jag har ju köpt den i Europa så inte vet jag vilka gener den bär på.
Paeonia qiui är också en kinesisk buskpion.
Paeonia jishanensis med en kraftig mitt.
I ett stort bälte från svarta havet och bort över Georgien, Ukraina, Ryssland och Kazakstan så finns några olika former av pioner. Ett gäng som är nära släkt med varandra med åtskilda av höga berg och lite genetik kan kallas daurica-komplexet. Men att klumpa ihop dem gillar varken lokalbefolkningen eller trädgårdsfolket. Man kan kanske tänka sig att de befinner sig i en evolutionär process.
Vi börjar med en svårbestämd. Köpt som macrophylla och ‘Steveniana’ men är även lik en Paeonia wittmannina ( alt P. daurica ssp wittmannian) sidenpion. Det där är precis när den öppnat sig. Strax har den blivit vit.
Några få dagar senare. Luddet är det som är konstigt för en macrophylla och gör den mer tillen wittmanniana.
Paeoia daurica ssp daurica. Rosa med rosa pistiller och väldigt vågiga blad. Från Krim.
Mest lik en P. daurica ssp corifolia, vilket skulle kunna kallas för en kaukasisk pion. Men om den här röda färgen verkligen finns i naturen vet jag inte. Detta är en söt felleverans.
Paeoia daurica ssp corifolia ( RUPRECHT) en väldigt rödbladig variant av kaukasisk pion.
En trolig P. daurica ssp corifolia, alternativnamn P.caucasica. Men köpt i plantskola i Europa så man vet inte vad generna kan ha haft för sig.
Frösådd svavelpion. En trädgårdsvariant P. daurica sp kanske är den bästa beskrivningen.
Paeonia daurica ssp mlokosewitschii, svavelpion som kan betraktas både som underart eller egen art beroende på vem man frågar.
En frösådd svavelpion blir sällan gul. Ofta blir de tvåfärgade pasteller men den här tog i lite.
Paeonia anomala ssp anomala Sibirisk pion och en variant av den kinesiska rosenpionen.
Den kinesiska Paeonia anomala ssp veitchii Rosenpionen att jämföra med.
Paeonia x chamaeleon. Det finns områden med vilda varianter som denna. De är sedda som korsningar mellan svavelpion och kaukasisk pion. Men det här är ändå min största fröproducent så det är ingen steril hybrid.
Det här är nog en onaturlig korsning mellan två nära släktingar som aldrig möts i naturen. Svavelpionen från Kaukasus och den iranska släktingen Paeonia wendelboi.
Paeonia wendelboi är en iransk svavelpion. Den är låg och gråare i bladtonen än en svavelpion från kaukasus. Klart gul.
Himalaya
Odlad variant av Paeonia emodi från Himalaya. De allra flesta som finns i Europa verkar ha en liten uppblandning av gener. Men fina är de!
Den odlade varianten av Paeonia emodi kan bli stor.